Tankar & reflektioner

Arkiverat webb & design

Ogillar du ditt jobb, vill du egentligen göra något annat? Ja vet, det ville jag med! Att ogilla sitt jobb under en längre tid är inte bra för själen, det vet vi alla. Du ska älska det du gör, en klyscha, men ack så sant. Så länge du gillar det du gör kommer du aldrig bli bitter, du kommer heller aldrig sänka någon annans tro på sig själv.

Vi tar det från början…

Efter 11 år som bagare var jag nog bittrare än många. Hårt slit, upp i ottan och jobb på helger och under juletid. Jag var aldrig ledig och såg inget slut på det jag gjorde. Efter år av pillerknaprande, stressutslag och ohälsosamma relationer var jag helt enkelt så trött på stressen och chefernas förväntningar att jag började skrika på mina medarbetare tills de började gråta, jag, som aldrig gjort en fluga förnär.

Ångest över mitt sätt att vara och längtan efter ett annat liv, fick mig till slut att bryta ihop och göra slut på skiten, men jag fick lov att sjunka till botten först. Där stod jag, 32 år, utan jobb och framtid och konstigt nog aldrig mått bättre. Att gå till arbetsförmedlingen kändes som en befrielse, jag var utsläppt ur fängelset och såg helt plötsligt möjligheterna till livet jag ville ha.

Det var inte första gången jag var arbetslös och det var verkligen inte så här jag känt att gå till arbetsförmedlingen innan. Nu visste jag av någon anledning att bagarjobbet skulle jag aldrig komma tillbaka till. Det var nått annat jag skulle göra, men vad, det hade jag ingen aning om.

Det som gjorde att jag valde mitt nya yrke som webbdesigner har jag heller ingen aning om och det hör egentligen inte hit, men det är det bästa livsval jag gjort.

Högskolan var frihet för mig, en lekplats utan dess like. Jag älskade föreläsningarna. Jag satt mest och gapade över hur mycket jag älskade att få in ny information i min hjärna. Högskolan var ett ställe för experimentlusta, jag vet, också klyschigt, men jag kan inte ljuga. Efter ett så inrutat schema som jag haft innan var det som att jag skrattade mig igenom två år på högskolan. Att få träffa smart folk i yngre ålder, som också brann för design och att få lära sig nya saker, det trodde jag inte fanns. Människor med den kärleken och framtidstron i blicken har gett mig ett nytt liv som jag heller inte trodde fanns. Tack ska ni ha!

Och tillbaks till verkligheten…

Då var det dags för arbetsförmedlingen igen. Efter ett halvårs letande hittade jag äntligen ett jobb och tre månader innan dess hade jag startat eget företag. Egentligen var det där med att frilansa inget jag strävat efter och i min förra bok även såg ner på. Det var inget man gjorde, enligt en viss kompiskrets.

Efter ett par jobberbjudanden från kompisars kompisar hade jag inget val där jag stod utan jobb, men med ny kunskap, som bara srek av att få visa upp sig. Nu hade jag satsat allt på ett kort och visste inte hur det skulle gå eller om jag skulle klara av det. JAG 2004 hade inte klarat av det, men JAG 2013 var en ny människa helt klart.

När jag nu jobbat i snart två år, som 50% anställd och 50% egen företagare, ser jag att ny kunskap och friheten i att driva eget har gjort mig äckligt stark. Jag är ledig på helger, får sitta ner och jobba och får alltid ledigt över jul. Jag kommer nog aldrig bli rik på det jag gör och det var heller aldrig min plan från början eller något jag någonsin strävat efter.

Så länge jag klarar mig är jag oerhört tacksam, glad och nöjd att ha kommit dit jag är idag! Ord som är svåra att ta i mun kanske, där bitterheten och ”aldrig var nöjd”-attityden ska driva folk framåt i sin utveckling, men inte för mig. Att ha hittat rätt och vara nöjd med ny rolig kunskap under huven och drivkraften av att vilja göra nya roliga saker varje dag, räcker gott för mig, för jag har aldrig mått så här bra!

Tacksam, glad och nöjd. Oj vad de orden svider hos folk. (Eller snarare, hos folk som hade det som jag).

Att nu efter mitt nya liv, som jag kallar det, träffat nya vänner, men samtidigt fortsatt umgås med mina gamla är en kul erfarenhet i sig.

Som en nära vän sa till mig här om dagen ”Du vet väl att det inte är något riktigt jobb du gör va?” eller ”Du tröttnar nog snart” eller ”saker förändras aldrig” eller ”Det finns alltid någon som är bättre än dig på det du gör”.

Dessa ord kommer aldrig ta på mig, för jag har valt att börja lyssna på annat. För mig har det aldrig varit mer på riktigt än så här. Visst, jag kanske tröttnar en dag, men tills dess tänker jag lyssna på andra människor.

Jag tänker lyssna på ord från andra sidan, som ”Fan va starkt gjort”, ”Du vet att jag ser upp till dig va” eller alla de värmande ord jag fått från nytt och oväntat håll, det är dessa ord, livslust och kärlek som jag kommer ha som stöttepelare i resten av mitt liv.

Tjena!